Herrlagets årskrönika, I.

Årets säsong för IK Zeniths herrlag innebar serieseger och avancemang till division 1. Det var det korta versionen av årskrönikan, den som nu följer är väldigt mycket längre. Vill ni läsa så har ni att göra, hoppas ni uppskattar den. Nu kör vi! Efter en mäktig fjolårssäsong som debutanter i förbundets högsta serie var det med stora krav, och förväntningar som vi såg fram emot säsongen 13/14. Ny huvudtränare blev Peter Hugosson som tidigt bildade duo med Michael Clywersköld som assisterande coach. Kvar sedan tidigare fanns sjuksköterskan Annelie Carlsten samt vår allt i allo tillika idol Ezio Giraud. Klubbens sportchef, Daniel Skoog med stab måste varit på safari för bland spelförvärven fanns det lejonfostrade stjärnor mest överallt. Skarpskytten Björn Lindquist, allkonstnären Emil Abrahamsson och backen Peter Toft har alla ett förflutet bland våra lokalkonkurrenter, precis som Peter Hugosson. Från degraderade (H1>H2) Frölunda kom målvakten Paul Larsson och från Partille hämtades Fredrik Persson. Den så nödvändiga, men tunga sommarträningen gjorde ingen besviken. Skatås, Slätta Damm, Slottskogen med Bragebacken, havet vid Lilleby, samt tämligen tung träning på egen hand skapade rätt form på kroppar och lungor. Men, sommarträning, beeptest och träningsmatcher är bara ett led bland flera i väntan på seriepremiären som den här säsongen inträffade den fjärde oktober då vi i Borgen tog emot Öckerö. Säsongens första zenithmål gjorde Björn Lindquist, och om man skall tro på statistik så betyder det målet även skyttekungstiteln internt efter 22 omgångar. Något att ha med sig till nästa säsong;-). Vi vann matchen med 8-4 och fick precis den starten som vi önskade. Redan i omgång två var det dags för derbyt mot Backadalen, i Lundbystrand. Vi kom dit med härliga minnen från föregående år då vi vann med 6-13. Men vad hände egentligen den här gången? Vi fick åka hem med svans, huvud, klubba och skam mellan vidöppna ben. Vi underpresterade på samtliga positioner samtidigt som Backadalen var riktigt bra, helt överlägsna vilket inte minst 10-1 skvallrade om. Inför omgång tre hade samtliga spelare förstått vikten av inställning vilket behövdes då vi på hemmaplan välkomnade nykomlingarna Landvetter. En målsnål tillställning som vi vann med 3-2. Även nästa omgång gick resultatet vår väg, uddamålsseger borta mot Marstrand var riktigt skönt och väldigt viktigt. Tyvärr skadade sig Fredric Clywersköld den här matchen vilket betydde smolk i bägaren. Utan lagets suverän krävs än mer av varje frisk spelare. Förbundets högst rankade lag, Frölunda blev första matchen utan vår #11 och det som skulle kunna bli en övermäktig uppgift blev istället en uppvisning inför vår hemmapublik. 9-3 stod det efter 60 minuter! Med fyra segrar på fem matcher åkte vi till stadens nöjespark för ett möte mot seriens äldsta lag Guldheden. Vi skall tacka vår förstaperiod (0-3) för tre nya poäng. Vi vann med 3-5 men det stod 3-3 med drygt två minuter kvar. Nästa nöt att knäcka var Eken borta. Mitt starkaste minne från matchen var att två riktigt bra domare hindrade en fullständig slakt. Det var allt annat än vackert att se på, fult spel överallt från ett värdlag som inte kunde hantera ett bättre motstånd. Vi vann med 5-7. Nu var vi framme vid omgång åtta, Partille hemma. Ett lag som vi tagit två poäng av sex mot i H2, det blev inte fler den här gången. Förlust med 4-10 i Borgen, säsongens enda torsk på hemmaplan. Mest positivt var att Fredric Clywersköld gjorde comeback efter ett par matchers frånvaro. Efter nederlaget kom Lindås på besök och de fick onekligen sota för missräkningen mot Wizards. Vi vann med 12-5 efter två riktigt grymma avslutningsperioder. Björn Lindquist gjorde 2+5 och vi som lag kunde för första gången under säsongen se oss som serieledare. Det tog nio omgångar och 21 poäng för att hissa flaggan hela vägen upp. Kanske var det underskattning, övermod eller lättja som for över oss inför bortamatchen mot Sportlife. Vi kunde inte alls förvalta tabellplaceringen och förlorade rättvist med 3-2. Nästa match var årets sista hemmamatch mot ett Ale som redan halkat efter rejält i tabellen. Vi vann med 8-2 och var åter i tabellens topp. Innan juluppehållet tog vi färjan ut till Öckerö där vi verkligen blandade och gav. Vi förlorade förvisso med 8-7 i sudden death men vi låg under med både 5-1 och 7-4, en förlust med lite mersmak således. Till julbordet kunde vi gå som tvåa i tabellen efter Backadalen som dessutom stod på tur när årsskiftet ägt rum. Inför över 200 personer i en kokande borg var det dags för upprättelse. 10-1 senast skulle inte kunna upprepas. När halva matchen var spelad stod det 4-0 på tavlan och nu i efterhand var detta sannolikt säsongens bästa 30 minuter. Vi föll tillbaka något men segern var aldrig hotad trots slutresultatet 5-4. Nu var vi åter i förarsätet, härligt. Eller härligt, det vet jag inte. För, precis som förra gången vi ledde serien åkte vi omgående på en förlust. Landvetter på bortaplan blev för svåra och vi föll med 8-6 samtidigt som Backadalen vann och återtog kronan. Marstrand hemma i omgång 15 slutade 10-4, mycket imponerande. Hade vi förlorat skulle gästerna ta över andraplatsen så det var inget dåligt lag vi besegrade. Mest minnesvärt vad Andreas Jillgarts första mål i H2 som kom den här matchen. Frölunda borta i omgång 16, en svår match på förhand men vi bröt en trend och tog två segrar i rad, något vi inte gjort sedan sjunde omgången. Resultatet skrevs till övertygande 3-11. Nästa match blev årets sömnpiller, vi tog emot Guldheden och vann med 5-3. Segern innebar att vi för tredje gången under säsongen kunde titulera oss serieledare. På andra plats låg Landvetter tätt följda av Backadalen. Nu var vi framme i mitten av februari då Eken kom på besök. Den här matchen var betydligt mer välspelad än förra mötet och det var riktigt jämt. Vi lyckades vinna, men först i förlängningen vilket gav oss två riktigt härliga poäng och fortsatt serieledning. Någonstans precis här började laget förstå att H1 inte bara var en dröm utan en realitet om vi spelade korten rätt. Men, då var det dags för mardrömsmotståndarna Partille, på bortaplan dessutom. Den här matchen innehöll sen flytt av starttid, migrän från helvetet och en del övrigt men även en fenomenal Fredrik Malmberg som starkt bidrog till säsongens sjätte uddamålsseger, 3-4. Tre matcher kvar, fortfarande med allt i egna händer. Första hindret var Sportlife hemma, ett lag som vi förlorade mot på bortaplan. Men, Borgen är Borgen och seger med 6-3 var helt rättvist. Detta var säsongens sista hemmamatch, inför en på alla sätt underbar publik! Fortsättning följer... Herr Innebandy 0kommentarer

Herrlagets årskrönika, II.

Vi visste redan innan näst sista matchen mot Lindås borta att sista hindret mot H1 var Ale som på 21 matcher tagit en seger. Alltså skulle en seger mot seriens yngsta lag sannolikt innebära avancemang. Detta höll onekligen på att ställa till det. Lindås bjöd verkligen upp till dans och vi fick slita riktigt hårt för segern som inte var i hamn förrän efter 18:35 i sista perioden då Erik Theander satte dit 4-7. Anfallet innan hade värdarna en boll i stolpens insida… Små marginaler men vi vann och kunde nu se fram emot lördagen den åttonde mars då vi for till Ale för att spela hem serien. Vi hade allt att förlora, och allt att vinna. Ale spelade sin sista match i herrtvåan för den här gången. Vår publik hade vallfärdat och gav Ale ett prydligt publikrekord. Matchen vann vi med 4-9 och kunde därmed fira seriesegern! Det jag nu skrivit om är underbar fakta, korta nedslag i varje omgång. Nästa fas i årets krönika handlar om min personliga syn på säsongen som gått. Orkar ni mer så följ gärna med mig på resan. Vi hade alltså värvat riktigt bra samtidigt som vi fått behålla flertalet från föregående säsong. Det fanns ett ”nu eller aldrig” över laget och som kapten och ålderman var målet glasklart, vi skulle lyckas! Efter på tok för många sega löpträningar fick vi äran att svetsas samman på en bondgård norr om Göteborg. Habanero, kanel, frågesport (satans vad jag stör mig på Jonas Sjöstedt!), trästockar, tiggeri, Miley Cyrus och ridning är alla kära minnen från en grym helg! Lagets nya killar hade snabbt hittat sin plats i gruppen och det kändes verkligen som att fokus låg på avancemang. Seriespelet inleddes väldigt bra och vi var hela tiden med i toppskiktet. När vi slöt cirkeln och nådde vårt mål var det ett resultat av 66 perioders slit. Ibland såg det bedrövligt ut, men stundtals var det ren magi för alla på plats. Vi vann serien med fyra poäng före Landvetter som i sista matchen slog Backadalen som därmed kom på en snöplig tredjeplats. Vi var bäst, inget snack om saken. 22 omgångar är 22 omgångar. Vi slog samtliga lag minst en gång och hade marginalerna med oss. Det måste man ha om man skall nå framgång. Men vi hade också tur, för i ärlighetens namn skulle samtliga lag bland topp tre kunnat stå som slutsegrare, så jämt var det. På plan har samtliga i truppen nyttjats, ofta med tre kedjor framåt från start ackompanjerade av två backpar. Men alla har inte fått spela så mycket som man antagligen hoppats på. Tyvärr är det en verklighet som drabbar alla lag en bit upp i seriepyramiderna, oavsett idrott. Men det är ni, spelarna som ofta sitter vid sidan om som gjort laget komplett. Utan er så skulle allting falla pladask likt det största av korthus mitt i en orkan. Emil Bech och Rasmus Nilsson skall inte glömmas bort i sammanhanget. Två spelare som slet för IK Zenith men som under säsongen valde en annan väg. Tack för allt, ni skall också skriva Mästare på ert respektive CV. Nu har jag hyllat kollektivet, massan som jag så innerligt håller kär. Men utan stjärnor skulle vi förbli en grå massa, istället för den sprudlande palett vi nu blev. Vi börjar med regenten, seriens i särklass skickligaste spelare. En spelare vars speluppfattning inte hör hemma i vare sig H2, H1 eller Allsvenskan. En spelare som utan problem skulle finta upp mig på läktaren med en fint jag skulle fått på film en månad i förväg. En spelare som kan skjuta förbi vilken målvakt som helst men som inte sällan hellre levererar en pass från en annan planet. Fredric Clywersköld är givetvis spelaren jag skriver om. Han är den enskilt främsta anledningen till att IK Zenith inte längre huserar i division 2. Björn Lindquist är en annan, han värvades som målskytt och som han har levererat! På 22 matcher gjorde han 32 mål och 23 assist, 55 poäng totalt och en andraplats i poängligan. Det är inte lätt att prestera på beställning, men det är precis det som Björn gjort, hatten av. Bland backarna har Fredrik Persson utmärkt sig genom ett fruktansvärt bra skott, han blir verkligen en attraktion att följa. Men främst i defensiven tycker jag att Simon Borbély har varit. Han får det svåra att verka enkelt och bjuder på exceptionellt få misstag. Framåt gör han dessutom viktiga mål lite då och då, som 4-5 med 36 sekunder kvar av andra perioden borta mot Lindås. En annan som verkligen levt upp till förväntningarna är Paul Larsson som räddat oss vid åtskilliga tillfällen under året. En assist blev det dessutom! Något fler poäng men också absurt många fler löpmeter stod Michael Jonsson för. Det spelar ingen större roll om han axlar centerrollen eller kliver bak som back. Han är en böld på alla motståndare samtidigt som han är guld värd för laget. Ett skott med högre topphastighet än 94 km/h är det jag önskar mig från honom, i övrigt komplett. Fortsättning följer... Herr Innebandy 0kommentarer

Herrlagets årskrönika, III.

Daniel Giraud, Erik Theander, Sam Kalin, Joakim Persson, Fredrik Malmberg och Peter Toft är andra exempel på spelare som jag tycker utvecklats under året. Andreas Jillgart har fått en hel säsong med A-truppen, ge honom några år till så har föreningen en värdig arvtagare till Fredric Clywersköld! Joakim Lindberg har med sin fart ställt till det för forwards, dessutom stänkte han in tre mål borta mot Frölunda! Tim Olofsson har varit en attraktion att syna, ingen kan som honom uttrycka sin besvikelse med glimten i ögat över ett bommat läge. Tack för alla skratt! Michael Jacobsson säger inte mest, han syns inte mest, han skjuter inte mest men han har varit riktigt bra ändå. En modern back som spelar efter den verktygslåda han förfogar över. Emil Abrahamsson kom in i mitten av säsongen, debuterade borta mot Guldheden och har sedan dess presterat bra då chansen kommit. Johan Montin, en lojal slitvarg som sannolikt vunnit titeln som mest träningsflitig om inte Mexico lockat efter jul. Sedan har vi Jesper Axelsson och Robert Kristersson. Två riktigt bra målvakter som i nästan alla andra klubbar fått mer speltid än hos oss. Fortsätt kämpa, kapaciteten har ni, båda två. Våra två coacher, Peter och Micke skall givetvis också äras. Två härliga personligheter med ett enormt tålamod som hela tiden trott på laget och dess kapacitet. Jag nämnde honom i förbifarten men han skall givetvis få ett eget stycke. Mannen som förärades med säsongens finaste pris då han utsågs till årets glädjespridare, Sam Kalin. Ingen spelare kan som Sam föra en dialog med allt och alla under matcher och träningar. Han kan få ett bårhus att dansa och han har verkligen fått vårt lag att njuta. Personligen har jag fått den stora äran att vid flertalet matcher under mina två säsonger i klubben haft honom vid min sida. Jag kommer verkligen sakna dig på planen Sam. Kung Sam. Sakna ja. Precis så är det. Jag fyller 35 år inom kort och har varken tid, ork eller kunnande för den satsning som nu krävs. Detta säger jag helt utan sorg eller vemod, allting har sin tid och ett bättre slut kunde jag inte få. Det är få förunnat att som lagkapten få följa ett så underbart gäng under två säsonger och i sista matchen få fira en serieseger! Jag började en gång i tiden (92) i BK Dumle som sedan blev Älvstranden, Umeå City, IBK Söder, Göteborgs Polismäns IF, Robertshöjd BK, Kärra IBK och så slutligen IK Zenith. Jag har fått uppleva hur mycket som helst och lärt känna massor utav underbara eldsjälar. Det om något tar jag med mig till nästa fas som glad hobbymotionär en bra bit ner i seriesystemen. Andra som redan har blivit just hobbymotionärer har också en given plats i den här krönikan. Mattias Säll, Patrik Nyman och Ove Andersson, eldsjälar i sin finaste form! Sedan har vi Gubbhyllan, ni som gjort varje match till något extra, ni betyder mer än ni tror! Även ni andra, ni som har varit sargvakter, ni som skrivit matchprogram, ni som serverat korv. Ni är alla en väldigt viktig del i det stora pussel som är IK Zenith. Ett sidouppdrag som jag själviskt snodde åt mig som ny i föreningen var att skriva referat efter de segrar vi kämpat oss till. Jag vill passa på att ta tillfället i akt och tacka alla er som läst det jag skrivit och som kommit med både ris och ros. TACK. Avslutningsvis vill jag även rikta det största av tack till min älskade hustru Helena som är den som gjort hela resan möjlig. Utan hennes insatser med våra tre söner hade jag aldrig någonsin kunnat summera den karriär som nu nått sitt slut. Lycka till i framtiden IK Zenith! Forza Verdi Bianchi. //Johan Selindh. Herr Innebandy 1kommentar

Cafet söndagen den 23/3.

Hej alla som ska hjälpa till med cafet söndagen den 23/3. Alla tar med sig minst ett(1) bakverk till försäljning, allt annat fixar Linda Gyså och Anette Eriksson med. Här är ”laguppställningen” för hela dagen: 07.00-09.00 = Gyså och Eriksson , uppstart 09.00-11.00 = Gobato , Feuk, och Wallin 11.00-13.00 = Thomsen , Furubom och Wåhlberg 13.00-15.00 = Hedeen , Johanisson och Olsson 15.00-17.00 = Hylén och Elvestad 17.00-19.00 = Boström och Menonen , avslutar och städar 23Sön SPELPRPGRAM FÖR DAGEN 08:00 - 10:00 P-04 » Match mot Marstrands IBK Röd (hemma)... 09:00 - 11:00 P-03 IB » Match mot Särö IBK (hemma)... 10:00 - 12:00 P-04 » Match mot Marstrands IBK Vit (hemma)... 10:00 - 12:00 P-02 LIONZ BEARZ » Match mot Bergums IF Blå (hemma)... 11:00 - 13:00 P-02 LEGENDZ » Match mot Bergums IF Svart (hemma)... 12:10 - 14:10 F-99/00/01 » Match mot Stenungsunds IBK F98 (hemma)... 15:40 - 16:40 P-03 IB » Match mot Partille IBS (hemma)... 16:50 - 18:50 Herr div 6 » Match mot Utbynäs SK (hemma)... Dam Innebandy 0kommentarer

IKZ i division 1 igen

Många liter vatten har runnit igenom Os bäcken sen fotbolls damerna härjade i rikets näst högsta serie. Snart kan vi följa innebandyns herrlag i dito serie. Med bra publikstöd i ryggen (140st Zenith fans) gjorde green stars vad vi hoppades. Först lite spännande o jämn match..... Sen lite mer fokus o spänningen försvann. Till slut 9-4 o guldhattar på. Fira på IKZ hjältar. Strunta i morgondagen. Ta hand om lille Adde. Stort Grattis /Fotbolls sektionen gm Olof Sz IK Zenith 0kommentarer

Visa fler nyheter